En rundtur till Gran Canarias bästa utflyktsställen!

.
Gran Canaria runt på tio timmar!

Text: Kalle Hindorff

Foto: Leif Kempe
Gran Canaria runt på bara 10 timmar… Går det? Ja, faktiskt är det inte bara möjligt att köra runt ön på den tiden, man hinner faktiskt med att både se, uppleva och äta en hel del också den korta tiden! Här skriver Kanarielivs gästskribent, Kalle Hindorff, om en rundresa till några av öns ”pärlor”.

Ett erbjudande från vimmelfotograf Leif om att få följa med på en rundtur med några av hans vänner Ewa o Rolf, Maggan o Lasse, kunde inte undertecknad med särbo Margaretha tacka nej till. Leif hade hyrt en bil med plats för 8 personer av märket Peaugot av okänd årgång men som verkade vara i gott skick förutom en buckla på bakskärmen och ett oljud från fläkten som lät när Leif startade bilen, men som inte oroade oss passagerare eftersom Leif har ett förflutet som ljudtekniker på Sveriges Radio, så förväntade vi oss att han skulle åtgärda det.

Resan började 7.30 på lördagsmorgonen i duggregn, inte långt från Las Canteras. Alla var ganska tysta den första biten, dels för den tidiga timmen och för att resan gick genom för oss välkända kvarter söderut , med hamnen och havet till vänster med stora lastfartyg som väntade på att få komma in. När vi närmade oss San Agustin slutade det att regna och solen gick upp över havet, vilket gjorde att vi fick god sikt och kunde njuta av allt det vackra längs vägen.

När vi hade Arguineguin och det soldränkta havet på vänster hand, inte långt till Puerto Rico, så kände Ewa lukten av tång. Maggan som satt längst bak i bilen misstänkte att det var hennes stekta ägg som hon hade med sig i matsäcken som luktade. Det minst troliga var att någon av oss hade ätit något otjänligt på morgonen. Undertecknad som varit flera gånger i Puerto Rico och t.o.m. bott där några veckor, förväxlade Puerto Rico med Puerto de Mogan till allas förtjusning!

Första fikarasten i den idylliska hamnen Puerto de Mogan, alla beställde kaffe med bulle, f.d. skogvaktare Rolf tillika kartläsare under resan överraskade med att ta konjak i kaffet trots denna tidiga timme 9.00. Detta förvånade oss andra eftersom Rolf är den av oss som är riktigt sportig med sina ständigt återkommande klättringar i bergen. Konjaken är kanske ett sätt att formtoppa sig inför det klassiska Flyktingloppet på skidor hemma i Jämtland som Rolf skall delta i för 49:de gången. Innan vi fortsatte resan, ville Lasse att vi skulle ta en runda och se alla fina segelbåtar i den vackra och vindskyddade hamnen. Margaretha föredrog att gå och njuta av den blomsterprakt som de fina vita husen var omgivna av.

Nu började en spännande del av resan, eftersom det var helt okända trakter för flera av oss. Leif styrde in i Mogandalen som till en början visade upp idylliska byar med odlingar av olika frukter o grönsaker. Vidare upp längs vägen såg vi stora sår i naturen från en storbrand för några år sen, som tyvärr var anlagd. Innan vi körde högre upp i bergen, gjorde vi en avstickare ner till en liten fiskeby vid havet. (Tasarte) Vägen ner var smal och slingrig, men asfalterad utom sista biten som troligtvis tidigare varit odlingsbar mark.

Väl nere vid stranden, som var en bedrift av Leif att hitta, hade vi matrast, där vi åt av Ewas och Maggans medhavda smörgåsar. Undertecknad och Margaretha hade inte förstått, att det var långt mellan matställena i bergen, så vi hade inte med oss någon mat. Det var tydligen en ledig dag för byborna, som träffades vid ett litet hus, bara tio meter från havet och ett pusskalas modell större bröt loss, vilket Margaretha tyckte såg trevligt ut och putade med mun mot undertecknad.

Nu skulle vi tillbaka samma väg som vi kom, genom byn med stora växthus, öppna fält och hus med allsköns blommor för att komma upp på den större vägen. Färden fortsatte mot San Nicolasdalen med sina vackra vita hus, nästan täckta av blå och rosa bougenvilla, som också hade odlingar av frukt och grönsaker. För första gången på resan såg vi tamboskap en bit från vägen, det var ett tjugotal getter som låg stilla. 50% av oss passagerare trodde att det var vita stenar, men när stenarna började att röra på sig fick 50% ändra sig.

Efter stengetterna eller vad vi ska kalla dom, berättade Ewa en historia, som till vissa delar inte lämpar sig för tryck, men om den historien är sann, så borde man handla filmjölk på apoteket. Leif som livligt deltog i munterheterna tyckte att det var dags för lite mat apropå filmjölk. Leif styrde ned till en pittoresk restaurang vid Punta de la Aldea nere vid havet. Alla beställde kött utom Rolf som var sugen på röding, en maträtt som servitrisen inte hört talas om. Rolf fick så småningom lite fisk, men inte smakade det som röding, mer åt abborrhållet, så det fick duga.

Efter att ha tagit en del bilder nere vid havet och dess omgivningar så var det dags att ge sig upp i bergen och spänningen steg. Högt nästan bland molnen skulle vi åka på dessa serpentinvägar med vidunderlig utsikt. Vid ett stopp högt uppe i bergen med oändlig utsikt över havet, såg vi en korp, troligtvis sponsrad av turistföreningen på Gran Canaria för sina flyguppvisningar. I sponsoravtalet ingick också att han måste posera framför kameran, vilket han inte hade några problem med. Dessutom försökte han konversera med fotografen på knagglig spanska. Vidare upp till högsta punkten på resan kände man att det slog lock för öronen, samma fenomen som när man flyger. Nu började det att luta nedåt på serpentinvägar med djupa raviner på ena sidan och höga berg på den andra. Vi gav vägbyggarna en välförtjänt eloge för deras yrkesskicklighet, som gör att man kan se denna mäktiga natur.

Man kom att tänka på Vilda Västernfilmer, om Clintan dykt upp på häst nere i dalen, har vi knappt blivit förvånade. Det klara och soliga vädret gjorde att alla färger framträdde så tydligt, Havet skiftade i färg från himmelsblått till turkos in mot stranden, vilket var extra pampigt från vårt högt belägna läge.

Nedstigningen fortsatte mot en liten välbesökt stad Puerto de las Nieves, med en fin hamn där båtar avgår till Teneriffa. Så var det ca. 3 mil kvar till Las Palmas, lite skönt att komma ut på en väg som gick rakt fram. När vi såg Las Canteras på ca 3 km håll vid infarten till Las Palmas efter 10 timmars färd, kände vi oss trötta men nöjda. Denna upplevelserika biltur kan rekomenderas för alla som inte bara vill ligga vid stranden, men man bör ha en sansad och bra chaufför som vi hade.

Klicka HÄR för att se bildspelet i storformat!

Kalle Hindorff

 


Comments

  1. Tack för att du delar med dig av reseberättelser och fantastiskt vackra bilder från ön. Puerto de Mogan är så vackert!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: