Många fina viner odlas i bergssluttningarna

På utflykt i Gran Canarias ”vinland”

– Inleddes med föredrag och smakprov i äkta kanarisk vinbodega

Foto & Video: Leif Kempe / Text: Karin Bertilsson
I torsdags genomfördes höstens traditionella grillutflykt bland ”Kanarieskandinaverna” i Las Palmas. Utflykten inleddes med ett studiebesök på vinbodegan Los Lirios som ligger i närheten av Tafira och bandama nordöst om Las Palmas.

Karin Bertilsson höll ett intressant föredrag om vintillverkningens historia på Gran Canaria, innan sällskapet på cirka 50 personer drog vidare mot grillplatsen i San José del Alamo.

Vinodling på Gran Canaria

Om en tillfällig besökare frågar oss vad man odlar på Gran Canaria .så är det kanske inte vindruvor vi först tänker på. Vi svarar antagligen bananer, tomater el tex snittblommor. Men faktum är att vindruvan för vintillverkning har en relativt stor betydelse för öns ekonomi, även om allt förbrukas här. Här på G.C. upptar vinodlingen 487 hektar* och på de andra öarna finns det också stora odlingar, speciellt på Teneriffa och Lanzarote. Det är bara på Fuerteventura som odlingen är nästan symbolisk. Den mineralrika jorden ger vinet här en karakteristisk smak. Speciellt den här delen av ön, El Monte för här lämpar sig den mineralrika jorden just för vin men är inte lika lämplig för andra odlingar och skulle man inte odla vin här så vore risken för kraftig erosion stor. Så stor att man har tagit hänsyn till detta i EU och gett flera vinregioner här på öarna dispens för att odla och tom uttöka odlingarna trots att man på flera håll i Europa måste minska på produktionen. Det fanns andra skäl också för den här dispensen, att man har odlat vin här i flera århundraden och att vinet är en viktig del av traditionerna här.

Det fanns en tid när de kanariska vinerna var en stor exportvara, främst till England men också till andra länder i norra Europa och även till Amerika. Vindruvorna togs hit redan före erövringen av besökare, bla av de spanska munkar som vistades här under perioder. Det här gjorde att det kom hit vinrankor från olika delar av Spanien.

Efter erövringen satsade man stort på odling av sockerrör men dessa krävde mycket bevattning och dessutom fick man konkurrens från Kuba. Man övergick då till vintillverkning främst runt Telde, Valsequillo och Tafira. Det vin man gjorde då var ett sött vin av Madeiratyp och det blev omåttligt populärt i Europa. Canary kallades detta vin och i Shakespeares verk hittar man en massa citat; ”Canary är ett underbart vin som slinker ned och parfymerar blodet”. Ett annat citat är: ”Men vid Gud jag tror att ni har druckit för mycket canary!” Falstaff blir också kallad Canarytunna!

Det var affärsmän från Bristol som först kom hit och upptäckte vinet på 1520-talet och till England skickade man så mycket vin att de kanariska skeppen hade en egen lastkaj vid Tamesis Bara på Teneriffa fanns det 20 olika firmor som exporterade vin och över 150 utländska affärsmän var mer el. mindre bosatta här. Denna handel gav de kanariska odlarna och försäljarna bra vinster men engelsmännen ville tjäna mer så de bildade ett bolag; Monopolkompaniet som skulle ha kontrollen av handeln. De försökte tvinga vinodlarna att sänka priserna vilket naturligtvis resulterade i konflikter. Blanad annat blev de brittiska uppköparna förbjudna att vistas här. Vinodlarna i Garachico på Teneriffa var så upprörda att de vid ett tillfälle bröt sig in där engelsmännen hade ett vinlager och hällde ut allt vin så det rann över stadens gator.

Snart miste engelsmännen intresset för de kanariska vinerna och man började köpa vin från Madeira. Men i början av 1800-talet ville engelsmännen köpa kanariskt vin igen De hade en tid köpt franska viner men Napoleon ville inte sälja vin till engelsmännen. Men handeln varade inte länge för mellan 1852 och 1878 drabbades odlingarna här på öarna av mjöldagg och andra svampangrepp och man blev tvungen att ta hit vinrankor från Amerika. Produktionen stannade nästan av, man odlade bara för husbehov.

Efter en svacka på drygt ett sekel lever vinsektorn upp igen. Produktionssystemet har förbättrats och tappningen har moderniserats. Syftet är att på nytt kunna erbjuda ett brett spektrum av viner; röda, torra och halvtorra vita roseviner och likörer söta och “mistelas” ett rikare sortiment än vad som är vanligt i ett vindistrikt med en sån liten yta.

De kanariska vinerna är ganska dyra om vi jämför med vin från spanska fastlandet eller andra europeiska länder. Det beror på att man måste skörda vindruvorna på ett tidsödande nästan hantverksmässigt sätt eftersom terrängen är så kuperad och svårtillgänglig.

Odlingsmarkerna här på öarna har inte drabbats av vinlus, vilket innebär att vinrankeskotten kan sättas direkt i jorden där de slår rot. Detta medför flera fördelar när det gäller växtfysiologin och vinframställningen: plantan lever längre och varieteten hålls renare utan inflytande från ympstammen .Här finns en stor rikedom på varieteter (100 finns katalogiserade) tack vare att vinrankan infördes på öarna innan vinlusen härjade på den europeiska kontinenten och slog ut en stor del av beståndet.

* enligt uppgift från Santa Brigidas kommun

KARIN BERTILSSON


Kommentera

%d bloggare gillar detta: