Vandra i Trädgårdsstaden i Las Palmas!

UTFLYKTER: I mars promenerade några av Skandinaviska klubbens medlemmar genom Las Palmas trädgårdsstad (Ciudad Jardin) och i Doramasparken tillsammans med Karin Bertilsson.

 Under promenaden berättade Karin om hur det hela började:

 LP1900Stadsdelen som vi idag kallar Ciudad Jardin, el. Trädgårdsstaden var tidigare ett stort område som bestod till stor del av sanddyner. Det var landet utanför stadsmurarna och under de första årtionden av 1800-talet började man bygga gårdar där för odling av grönsaker, tack vare dittransporterad åkerjord. Grönsakerna såldes sedan till folket inne i stadskärnan av Las Palmas som ju då enbart bestod av stadsdelarna Vegueta och Triana.

I mitten av 1800-talet rev man ned det som fanns kvar av de gamla stadsmurarna och gjorde i stället en gata C/Bravo Murillo där den gamla stadsgränsen hade gått. Det fanns länge ingen bebyggelse i detta område utom ett litet kapell som munkar från Mallorca hade byggt. De gav kapellet namn efter sin favoritmadonna och det var Santa Catalina. Länge kallade man området för Santa Catalina.
Sedan 1812 hade Las Palmas en byggd hamn, det var hamnen i San Telmo vid Trianagatan med det man hade byggt upp var endast en pir och det fanns ingen riktig vågbrytare som skyddade hamnen. Hamnen San TelmoDärför var det ofta svart flagga som talade om att det var mycket svårt att lägga till för fartygen. De fick ofta ligga och vänta flera dagar ute till havs eller så fick man lov att föra passagerare och varor med roddbåt till land. År 1852 bestämdes det i Madrid att Kanarieöarna skulle få ett speciellt Frihandelsavtal som skulle gynna handeln med andra länder. Frihandelsavtalet gjorde att många affärsmän, bl.a. många britter började intressera sig för att bygga en ny, större och säkrare hamn för export och import av olika varor. De brittiska affärsmännen insåg tidigt vilka möjligheter det fanns att exportera varor härifrån till norra Europa, samtidigt som man kunde ta hit olika varor och också passagerare. De förstod också att den bästa platsen för hamnen var den naturliga hamnen Puerto de La Luz. Med deras stöd började öns politiker arbeta för att få tillstånd av regeringen i Madrid att bygga en ny hamn. Det första man gjorde var att bygga vägen mellan Triana och Puerto de La Luz. Av olika skäl dröjde det ändå tills 1883 innan man kunde bygga den nya hamnen och när den väl var påbörjad ökade båttrafiken enormt redan de första åren.  Många britter med dålig hälsa ville komma hit för klimatets skull och brittiska bolag byggde två mycket fina hotell i trädgårdsstaden. Hotellen Santa Catalina och Metropol invigdes på 1890-talet. Det var hotell som hade eleganta salonger och alla moderniteter som tex. varmvatten på rummen. Hotell Metropol kom att ta emot personlighet som Agatha Christie och Charles Lindbergh med fru. På Hotell Santa Catalina firade man stora högtidsdagar med hela den brittiska kolonin.
Snart började man kalla området för hotellstaden. Britterna byggde också en egen protestantisk kyrka som invigdes 1893. Den Brittiska Klubben som hade startat i närheten av Santa Catalina parken när man började bygga den nya hamnen, flyttade till området runt sekelskiftet och sedan till ett eget hus 1912, där den Brittiska Klubben ligger än idag. Klubben blev snart en plats där alla förmögna britter samlades och där man tom kom att ta emot besök av kungligheter.Spaniens första golfbana
De gårdar där man hade odlat grönsaker blev undan för undan ersatta av pampiga villor med stora trädgårdar där man gärna planterade alla sorts exotiska trädslag. Att ha en trädgård med träd från världens alla delar blev snart en statussymbol. Både de britter  och andra nordeuropeer som hade bosatt sig här och de turister som kom att bo på hotellen i trädgårdsstaden var roade av sport av olika slag. Spaniens första golfklubb bildades här och man spelade golf genom att placera porslinspottor nersänkta i sanden. Man byggde också tennisbanor och man spelade kricket samt polo, sittande på små åsnor från Fuerteventura.
Arkitekten Miguel Martín Fernandez de La Torre fick 1922 i uppdrag av staden att göra en stadsplan för de nya stadsdelarna. Den blev klar 1930 och det var då som man officiellt började kalla stadsdelen för ”Ciudad Jardin” efter alla de trädgårder som fanns där. Arkitekten respekterade den bebyggelse som fanns redan och lät resten av stadsdelen få samma stil.
Simklubben Metropol bildades 1934 och till en början höll man till i hotellet Metropols bassäng –därav namnet. Framför simklubben ligger står poeten Alonso Quesadas byst och den lilla promenadbiten har fått sitt namn efter honom.
Den här dikten skrev han om sitt arbete som bokhållare på ett brittiskt bolag.

Bokslutet
Fyrtio engelsmän samlas om kvällen för att göra ett bokslut när året går mot sin ände.
När det handlar om siffror är kvällsarbete ett vällustigt nöje.
De anländer punkligt, lägger upp böckerna i prydliga rader, tar så fram sina pipor och tänder dem i maklig takt.
Innan de sätter igång häller de upp var sin whisky.
Kontoret flödar i ljus och jag har kommit sent som vanligt.
De kan inte tolerera min likgiltighet och gör en kommentar om mig på engelska.
Den äldste av dem förste bokhållaren gör en gest som en talare i Hyde Park och ropar;
-Mina herrar, en skål för vår vän Byron!

 Hotel MetropoleI Ciudad Jardin finns det fortfarande ett stort antal av de vackra hus som byggdes i traditionell stil i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Under 1930-talet och framåt byggdes det också många villor i funktionalistisk stil, ”funkis” eller ”racionalismo” som stilen kallas på spanska. Många av dessa villor är ritade av arkitekten Miguel Martín Fernandez de La Torre.
Numera är Hotel Metropol ombyggt till Stadshusets administrativa del. Hotel Santa Catalina är fortfarande ett exklusivt hotell som reformerades på 1930-talet. Bröderna Nestor och Miguel Martín Fernandez de La Torre medverkade och satte sin stil på hotellet.  Konstnären Nestor tillbringade mycket tid i parken som ligger bakom Hotel Santa Catalina. Han tecknade av växterna där för att sedan använda dessa skisser när han målade de tavlor som vi kan se i hans museum i Pueblo Canario. 13030758bPå 1930-talet, när konstnären Nestor återvänder hit till Gran Canaria har han klart för sig att han vill skapa ett museum och där visa alla sina favoriter bland alla de tavlor han hade målat. Men det är inte bara ett museum han vill skapa utan en riktig kanarisk by. Här skulle man kunna lyssna på kanarisk musik och se de kanariska danserna. Besökarna skulle också kunna provsmaka vin, ost och andra produkter från trakten och köpa hantverk, bla broderier tillverkade här på ön. Den kanariska byn skulle vara som en oas i staden. Det är en mur runt den kanariska byn, Pueblo Canario men det är först efter hans död som brodern Miguel kan skapa allt detta som Nestor önskade. Att det blev ungefär som Nestor tänkte sig kan man se om man besöker hans museum och ser tavlan Pueblo Canario.
13030762bDoramasparken var från början hotellets privata park men har länge varit allmän park. Parken har fått sitt namn efter en kanarisk man, Doramas som kämpade modigt mot spanjorerna men som blev dödad. Framför hotellet Santa Catalina finner vi en skulpturgrupp av Manuel Bethencourt. Den är i sten och brons och hela skulpturgruppen har som namn ”Atis Tirma” som är ett rop till gudarna. Den föreställer flera kanarier som kämpar mot inkräktarna och som till sist föredrar att gå i döden genom att kasta sig utför stupen vid de höga klipporna inåt ön hellre än att vara i spanjorernas våld.

Klicka HÄR för att se bildspelet i storformat!

Text: Karin Bertilsson Foto: Fedac/Leif Kempe

 


Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.

%d bloggare gillar detta: