Teneriffa – Vandrings- och Kulturresa med Skandinaviska Klubben Del 1

18 oktober 2016 startade Skandinaviska klubben i Las Palmas sin resa till Teneriffa. Vi deltagare träffades kl 06:30 på morgonen, lite sömndruckna men oerhört förväntansfulla. Resan gick från Las Palmas med ”Armas”-färja till huvudstaden Santa Cruz. Överfärden var lugn,men vi fick skåda en fantastisk soluppgång.Buss väntade i hamnen och tog oss på vindlande vägar till”Masca”-dalen, där vandringsgänget gick av och började sin vandring ner till havet, resten av deltagarna fick åter uppleva de slingrade vägarna tillbaka och ner till Puerto de Santiago, där en vällagad och god lunch, serverad vid havet, väntade oss. Senare på e.m. gick färden till Los Gigantes, där vi fick en båtfärd med gummibåt för att uppleva de branta klipporna från havet. Där mötte vi också våra trötta men nöjda vandrare.

Texten som följer har vår fantastiska och pålästa kulturguide Karin Bertilsson skrivit.

Giovanno Boccaccio

Den italienske renesansförfattaren Giovanni Boccaccio skrev på 1300-talet om en resa som två av hans landsmän hade gjort på Atlanten och där de beskrev Teneriffa;De fann också en ö som de inte tordes gå i land på. De seglade runt ön och såg ett högt berg från alla håll och de trodde att ön var förhäxad.” I Europa på medeltiden trodde man att vulkanen Teide med sina 3.718 meter var det högsta berget i världen.Urinnevånarna själva kallade sin ö för Achimed eller Chinet. Romarna kallade ön för Nivaria,  berget med den snötäckta toppen. Men innevånarna på La Palma kallade sin grannö för Tene-ife, Tene för vit och ife för berget. Det vita berget. Det blev så småningom namnet som spanjorerna kom att använda men de lade till ett ”r” för att det skulle vara lättare att uttala. En del historiker tror också att namnet på en av öns viktigaste härskare.  Härskaren hette Tinerfe el Grande. Tinerfe den store var den som styrde på ön under första halvan av 1400-talet. Det är den största ön i arkipelagen med 2.034 kvadratkilometer. Det bor 888.184 personer på Teneriffa. Gran Canaria har lite mindre befolkning; 847.830 pers. Men eftersom Teneriffa är så mycket större är ön inte lika tätbefolkad. 442 innev./ kvadratkilometer jämfört med 543,45 på Gran Canaria.

Erövringen av Teneriffa

Erövringen av ögruppen kan delas in i två delar, först den på helt privat initiativ men med påvens tillstånd. Den här perioden inleds 1402 med eröveringen av Lanzarote, sedan följer Fuerteventura, La Gomera och El Hierro inom perioden av några år. I slutet av 1400 är situationen annorlunda, nu är det den spanska kronan som är mån om att erövra de resterande öarna, alltså Gran Canaria, La Palma och Teneriffa. De finansierar sina försök med hjälp av banklån från bankirer i Genua och låter också privatpersoner satsa pengar som en ren investering. Dessa privatpersoner var ofta män från adelsfamiljer men som inte hade ärvt titeln eller egendomarna av sina familjer. Alfonso Fernandez de Lugo fick tillstånd av det spanska kungaparet Isabel och Fernando att erövra Teneriffa. Han sålde sina sockerodlingar i Agaete på Gran Canaria för att bekosta expeditionen. Teneriffa var uppdelat i 9 delar. Syd och sydost var mer positivt inställda till Spanjorerna. De hade haft en del kontakter med munkar som missionerade. Men en stor del av öns befolkning gör ett våldsamt motstånd och det tar 2 år innan erövringen av Teneriffa blev helt avslutad. På den nordvästra delen av ön finns ett stort område, Tenohalvön, med urgammal natur som inte alls har berörts av senare vulkanutbrott. Där finner man höga klippväggar och imponerande raviner el. flodfåror som leder ned till en kust med märkliga klippformationer. I Masca finns det vandringsleder med fantastiska naturupplevelser.

Puerto de La Cruz – den största turistorten på den norra delen av ön. Turismen började tidigt här, först alla britter som kom redan i slutet av 1800-talet och sedan skandinaver from 1950 talet.1955 fick Puerto de la Cruz en utmärkelse som intressant turistort.

Chicharreros” Man kallar ofta innevånarna på Teneriffa för Chicharreros. Det betyder ung. rökta sardiner. Chirrareros är det vardagliga namnet på de rökta sardiner som den fattiga befolkningen vid kusten hade som bas i sin föda. De förmögna i La Laguna, huvudstaden kallade befolkningen i kustorten Santa Cruz för Chicharreros – sedan började folket på Gran Canaria också att kalla dem för det. Sedan många har folket i Santa Cruz själva börja kalla sig så och det finns tom en skulptur i staden som symboliserar sardinen.

Klicka HÄR för att se bilderna i storformat!

Text: Gunilla Sten, Karin Bertilsson  Foto: Margareta Jungermark, Leif Kempe, Google maps, Wikipedia


Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: