Klubbresa till El Hierro Del 2

Kanarieliv fortsätter reportaget från Skandinaviska klubbens spännande resa till El Hierro genom vår fantastiska guide Karin Bertilsson.
Legenden om det heliga trädet, El Garoé
När ett skepp fullastat med spanjorer kom till El Hierro år 1403 var spanjorerna mycket våldsamma mot öborna. Alla öbor svor på att de skulle aldrig avslöja för inkräktarna var deras sötvattenskälla låg. Men den unga flickan Agarfa förälskade sig i en av spanjorerna och när han sade att de var tvungna att ge sig i väg för att de hittade inget sötvatten att dricka så kunde hon inte tiga…. Agarfa avslöjade för sin kärlek var hon och de sina hämtade sitt sötvatten. Det var från det heliga trädet Garoé. Straffet kunde bara bli ett…. döden. Berättelserna om El Garoé-trädet som ger vatten, har i flera sekel fascinerat människor i hela Europa. Många upptäckts-resande skrev om det mytomspunna trädet, det heliga trädet för El Hierroborna. Vi vet säkert att det existerade men kunde verkligen ett enda stort träd ge människorna så mycket vatten? Givetvis inte, men träd av detta slag hjälpte till att kondensera vattnet som sedan föll till mark-en. Det sägs att El Hierroborna hade huggit ut gropar i klipporna intill så att vattnet samlades där. Det exemplar av stinklager som som har fått symbolisera denna vattentillgång blåste omkull år 1610 till öbornas stora sorg. Det sägs att det krävdes 3 män med utsträckta armar för att kunna nå runt stamm-en. El til, Ocotea foetens är ett ständigt grönt lövträd som ingår i den sup-tropiska skogstypen Laurisilva, ung lagerskog. På svenska kallas detta träd för stinklager men inte för att trädet i sig luktar illa. Lukten kommer först när man har huggit ned trädet, då luktar det illa om den nyhuggna veden. Vid dimma kondenseras vattnet på bladen och rinner ned till marken. Detta träd har speciellt stor förmåga att kondensera vatten. Eftersom ön El Hierro har ont om andra söt-vattenskällor så blev denna källa viktig för öborna.


Man planterade på samma plats en ny stinklager 1949 och det trädet kan man besöka numera. El Garoé, det heliga trädet finns avbildat på öns vapensköld. Bristen på sötvatten har alltid tidigare varit ett problem för El Hierro. Eftersom ön är så ung, endast 1 miljon år knappt är vulkan-bergen så porösa fortfarande att regnvattnet försvinner ned så djupt och spritt att det är mycket svårt att hitta källor. Det här beror på att när ön bildades var det mycket korta perioder av lugn mellan utbrottsperioderna och då skapades det inte tillräckligt med de leror som finns på t.ex. Gran Canaria. Detta, och att vulkanbergen fortfarande inte är vattentäta har gjort att det har varit mycket svårt att hitta akvifärer inne bergen eller grunden. Urinnevånarna brukade fasta i 3 dagar för att väderguden skulle vara barmhärtig mot dem, de offrade också djur till guden. Det finns dock några källor, t.ex. den på norra kusten som ger något bräckt vatten. År 1704 grävde man en brunn som numera kallas Pozo de la Salud på den norra kusten. Först använde man vattnet enbart till djuren men några personer började dricka av det och upptäckte att de mådde mycket bra. De blev t.ex. inte lika sjuka som alla andra när det någon epidemi. Vattnet anses kunna hjälpa mot hudsjukdomar och magbesvär. Under 1800-talet och början av 1900-talet var det modernt att dricka brunn på El Hierro och det har blivit populärt igen. På 1970-talet tog man hit specialister från La Palma som lyckades med modern teknik finna vatten och öppna några brunnar på den norra delen av ön. Det är endast där man kan odla sådant som kräver bevattning. Numera avsaltar man havsvatten även på El Hierro. Det finns flera skogsområden på ön, bl.a. laurisilvaskog men inte alls lika mycket som på La Palma och La Gomera. Dels beror detta på att man har huggit ned ganska mycket skog för man behövde virke till båtar, bränsle, detaljer till husbyggen etc. men allra mest beror det på att ön är så ung och vulkanstenen har ännu inte transformerats till bördig jord överallt.
Viken; El Golfo För ca 50.000 år sedan föll en stor del av ön i havet. Det var ca 300 kubikkilometer mark. Om allt föll på en gång måste det ha blivit en tsunami med vågor på kanske 100 meter. Troligtvis nådde jättevågen Amerika. Det finns ca mindre 500 vulkankäglor bevarade och dessutom tror man att minst 300 vulkankäglor har blivit övertäckta av senare vulkan-utbrott. Redan 1979, bestämde man sig för att satsa på en annan modell än de andra öarna. Man ville ej stora hotell utan en annan typ av turism. År 2000 blev El Hierro utsett som Biosfärsreservat av Unesco. Detta är för att man försöker bevara naturen och driva en hållbar turistnäring och för att man satsar stort på förnybar energi. Man har startat ett system som vissa dagar kan täcka öns behov till 100 % men ännu behöver man ofta ta till dieselolja ibland. Vattenkraftverket heter La Gorona del Viento, efter platsen som det ligger på. Projektet är ett centralt vattenkraftverk som totalt kostat 54,3 miljoner euro varav 35 milj, subvention från statlig industri turist och handelsmini-steriet. Systemet består av 2 vattendammar. En med kapacitet på 225.00 kubikmeter vatten och en större vulkanisk damm med kapacitet på 500.000 kubikmeter vatten. Centralen består av en vinddriven park med vindmöllor, en hydroelektrisk central , en pump-central och en redan existerande central med dieselmotorer att användas vid nödfall ifall det varken finns tillräckligt med vind eller vatten. Man ska spara årligen 6.000 ton dieselolja och 40.000 oljefat som transporteras till ön. Med förnybar energi hoppas man slippa 6.000 ton diesel om året.
Faro de Orchilla. Fyren, 132 meter hög, ligger på platsen som en gång i tiden ansågs vara den västligaste platsen i världen. Ptolomeo valde platsen som nollmeridian och ön kallas än idag för Meridianön. Under århundraden var El Hierro den s.k.a. nollmeridianen. Då hade det mest betydelse för de som hade rätt att segla på vissa sträckor på Atlanten. Sedan hade man en tid Paris som nollmeridian fast man visste mycket väl att Paris låg längre österut än El Hierro och senare blev Green-wich den officiella platsen för nollmeridianen. Fyren heter Faro de Orchilla och namnet syftar på en slags lav som växer där. Laven växer på de lodräta klipporna som vetter mot havet. De som hämtade lavväxten fick lov att sänka sig ned med rep och sitta där som på en gunga, det var alltså med livet i insats som man hämtade laven orchilla. Men det var värt det tyckte många för laven användes till att göra färg för textilier och var värd mycket pengar.
Den officiella djursymbolen för ön är naturligtvis jätteödlan. Länge trodde man att den var utdöd men det visade sig att det fanns några exemplar kvar. Numera föder man upp dessa jätteödlor och placerar ut dem i naturen med gott resultat. Överhuvudtaget är ödledjur de vanligaste djuren som finns vilda i naturen. Ödlor, geckos och skink finner man här, flera av dem endemiska för El Hierro.
Öns höjd i förhållande till dess lilla yta gör att den har större skillnader än de andra öarna. Från bergen ned till kusten är det inte längre än 5 km på många ställen. Detta innebär ju stora stup. Nivåskillnader på 40-50 % på många platser. Det finns få flodfåror och de är inte så djupa som på t.ex. Gran Canaria. Detta för att ön är så ung, endast ca 1 miljon år.
Guinea heter en by där det finns bevarat ett antal gamla bygg-nader som är typiska för El Hierro. Man har rustat upp dessa hus och det är numera ett frilufts-museum. Kristoffer Columbus lade till sina skepp här på resan nummer två till Amerika. Då kom han med 17 mindre skepp fullastade med artiklar för att bygga upp byar i det nya landet. Han och hans sjömän stannade i 17 dagar på El Hierro. De lastade ombord färskvatten och matprodukter inför den långa resan och väntade in de rätta vindarna. Stora delar av öns befolkning fick lov att emigrera from 1875 när krisen med coschinillsköldlusodlingen gjorde att det inte fanns arbete till alla. De flesta gav sig i väg till Kuba. Grannön Teneriffa har också alltid varit målet för El Hierroborna när det har varit svårt att överleva på ön. Under perioder har så mycket som 11-38% av öns befolkning gett sig iväg. From 1930 blev stor emigration till Venezuela, man hade ju hittat olja där 1922 och behövde arbets-kraft. Utbyggnaden på 1940-talet av oljeindustrin. och den svåra perioden i Spanien gjorde också att många gav sig av. När det blev oljekris kom många tillbaka till El Hierro. Det blev ett stort överskott av kvinnor när männen gav sig iväg men ibland flyttade deras fruar och fästmör efter. De som inte hade hunnit gifta sig innan flytten gifte sig först i hemtrakten genom ombud!
La Restinga, orten på södra delen vars namn betyder ung. Landtunga. Det var alldeles utanför kusten här som vulkan-utbrottet började den 10 oktober 2011. Detta är en liten fiskeort som byggdes upp på 1960-talet när personer från La Gomera slog sig ned här. Sedan några år tillbaka har man en viktig internationell fototävling här för fotografering under havsytan. Den enda gången man har blivit tvungen att ställa in den var i oktober 2011 p.g.a vulkanutbrottet. Fisken försvann, helt. Nu har fiskarna återvänt men inte delfinerna.

Klicka HÄR för att se vimmelbilderna i storformat!

Text: Karin Bertilsson  Foto: Leif Kempe

 


Kommentera

%d bloggare gillar detta: